sabiina.

det är ofattbart. det är nu en vecka sen och det går fortfarande inte att förstå. att kristoffer inte finns hos oss mer kommer ta lång tid att smälta. hela tiden blir man påmind om honom. hans tandborste i muggen på toan, hans kalsonger i lådan, hans brev han skrivit och framförallt alla bilder på honom som finns överallt. och minnena, från allt vi gjort. alla äventyr vi gjort tillsammans. vi har varit vid varandras sida i över två över nu. varje dag har jag fått ha han hos mig. men nu går det inte mer. vet att han alltid kommer finnas här. men det är inte samma sak. trots allt som hänt så älskade jag han över allt annat. han var min andra halva. han betydde så mkt och gör det fortfarande.
 
min fina kristoffer. love you forever and ever. du finns alltid i mitt hjärta, i mina tankar, i mig lever du fortfarande.