sabiina.

det funkar inte. hur jag än gör så funkar det inte. jag vet att det inte funkar. men ändå så försöker jag. eller gör jag det ? jag vehöver skriva av mig riktigt mkt. men jag kan samtidigt inte få ut det på rätt sätt, för att inte få folk att missförstå. vilket ofta uppstår här. det finns någon slags smärta inom mig. det ligger tungt över bröstet på något sätt. det trycker på utåt. extra mkt ibland. man får svårt att andas och vet inte om man ska skrika eller gråta. vilket kommer lätta på trycket. laine påstår att jag behöver rapa(:P) men det är inte något sån tryck. tyvärr. om det bara hade gått att lösa så lätt. men livet ska inte vara lätt. självklart inte. hur kul hade livet varit utan alla problem som uppstår och måste lösas. vad hade vi då gjort. njae det funkar inte heller. vill inte ha några danser på rosor. att allting går som jag vill. men någonstans måste det finnas en gräns. påstår inte att den gränsen överskridits. men det är inte långt ifrån. vill inte vara någon gnällig liten störig grej som ja, gnäller ! men ibland är livet fan inte värt att leva. samtidigt känner jag att jag har inte ens rätten att säga så. får jag har så många fina männsikor runt omkring mig, som aldrig någonsin skulle kunna lämna mig. jag vet om det. men alla är vi väl nere någon gång, alla mår vi väl dåligt över olika saker, alla har vi väl någon gång tänkt att fan va skönt att slippa allt det här. någon gång har vi alla. så vi är aldrig ensamma .. aldrig. åh. jag bara svamlar en massa och det leder ingenstans. men det är så skönt att bara skriva. skriva tills fingrarna inte orkar mer. tills pappa får damp på mitt knäppande. tills alla orden bara tagit slut. eller slut tar dom ju aldrig, men tills dom inte längre vill ut.

there is someting.

ältar och ältar. om  och om igen och kommer ingen vart. vill bort. men bara bort från tankarna. jag kan inte lämna något. det är här jag har allt. jag ska göra dina drömmar sanna. mina drömmar.

what's that noice.

vet inte vad jag gör för fel. jag trivs såhär. men samtidigt behövs det något nytt. bara den där lilla fläcken. eller dem där orden. den där träffen. vad fan som helst. bara något som får en ur den här banan. för det är hela tiden det samma. samma människor. samma ställen. samma samma samma samma samma..

don't need it.

hatar när det uppstår mål. mål som jag inte kan släppa. inte förens jag är där. när jag gått över mållinjen då är det dags att pusta ut och slappna av. innan det sliter jag ut mig själv och kan inte tänka på något annat. hur lång tid det än tar och hur stort målet än är så ska jag klara det och det finns där i bakhuvudet hela tiden. vart jag än går, gör eller säger. så finns det där.

life is a mess.

dags att vakna upp och börja leva igen kanske. undrade vart jag tappade fästet egentligen. undra vart. men jag kommer dit. jag kommer att komma upp igen. ta det där stora steget ut i den stora världen och inse vad det är jag väntat på. inse vad det är jag har missat. trassla mig ur det här nätet och komma ut .


but i can't .



--

i'll be there ..

där finns så mkt mer ..