sabiina.

inte ens du får mig att skratta på riktigt längre, inte ens du.

jag skäms, tycker det är oehört pinsamt att jag trodde på det här. att jag har gått runt och väntat på att det skulle bli som det var. när du redan dragit dig undan och gått vidare.

försökte först intala mig själv att du gjorde det för att du skulle åka. och det inte skulle bli för stor grej av det. men nu har jag insett att det nog inte var så. men försökte bara tänka lite positivt. för att må lite bättre. men det sket sig ganska snabbt.

vet inte riktigt vad jag känner inom mig nu. när kristoffer försvann, fanns du där hela tiden ( och ja, du finns där ännu, men inte på samma sätt) men jag lutade mig allt för mkt på dig. jag kräver så mkt tid vilket du inte kan ge mig, men jag beskyller dig absolut inte för det. det är ju jag. jag kräver mer tid än jag någonsin kommer kunna kräva av någon utan att den personen vill det förstås.

men just nu finns det ingen som kan ge mig vad jag behöver. jag trodde det. men jag trodde fel. jag mår så otroligt dåligt och vill inte att folk tycka synd om mig eller bara finnas där BARA för det. utan annars också. vilket mina vänner gör, men det är ändå något som saknas. något som gör att jag gråter mig till sömns varje natt och jag önskar varje natt var den sista, men det händer inte.

jag vill så mycket nu vill ha så mycket. för att jag tror det skulle göra en så stor förändring i mitt liv, vilket jag behöver.

det är inte mitt fel, det är ingens fel. men jag behöver er mer än någonsin nu. men spela inte över. bara var precis sådär som ni brukar.

jag skulle aldrig göra samma sak som kristoffer gjorde. så ni behöver inte oroa er. vilket jag vet att vissa av er gör. men glöm det. jag skulle aldrig göra så mot er. hur dåligt jag än mår. så hellre det. jag vet ju hur det känns och att det kommer kännas en lång tid framöver, en känsla som kommer sitta i hela livet. att förlora sin allra bästa vän gör ont. en vän som alltid fanns där när man behövde honom. som man kunde prata med om vad som helst, när som helst. det är det jag saknar. vilket känns omöjligt att finna just nu och jag ber om ursäkt om jag försöker jämföra er med det som jag hade. men jag kan inte rå för det. det går så utav sig själv. vilket mkt gör nu.

känns som om jag inte tänker längre, jo tänker gör jag, men jag kan inte förklara känslan. jag kan inte få ut känslorna längre. jag är bara så tom på mig själv och så osäker på allt. vem kan jag lita på ? vad kan jag lita på ? livet är inte meningen att det ska vara en dans på rosor. det är svårt ibland, påstår inte att mitt liv är JÄTTE svårt, men jag är osäker på om jag klarar mig igenom detta ensam. vilket jag vet att jag inte är, men som det känns ändå så ibland. ensam mot världen.

mycket har jag nog orsakat själv. valt fel saker, litat på fel personer och framförallt inte visat min kärlek tillräckligt mycket för dom som jag älskar som mest.

det blev en massa skrivet idag. massa som kanske många inte förstår ett skit utav. men kände att jag behövde få lite ur mig. det var en liten del utav det som tynger därinne.

allt känns så fel, så imot mig och så jobbigt.

but i try so hard. be there for me.



tack för i natt li. tack för att du ställer upp. även om jag tackade nej. precis som jag vet att jag kan ringa dig och be dig komma när jag vill, så vet du att det samma gäller dig. <3

tack till dig också sammi. för att du bryr dig. by your side. (:


--

änglaviskning

"du tänker för mycket. slappna av och gå i viloläge. ta inga beslut nu utan avvakta"


--


utgång med della och ems idag . hoppas jag kan slippa ta på min leende mask idag . för jag vill kunna ha kul på riktigt igen. saknar det så. vill, men ändå går det inte .