sabiina.

.. finns det till att jag tänker som jag gör just nu. det är ni tre människor. som har tagit mest plats i mitt liv, alla olika mkt . men ändå en stor del.

person nummer ett. ung och kär. det var vad jag var. visste inte riktigt vad det innebar då. men jag trodde nog det. att jag förlät dig. det ångrar jag stort. för det var du långt ifrån värd. men gjort är gjort och på ett sätt har jag ju lärt mig av det. även om du krossade mitt hjärta. men tiden gick och jag kom över det, men det satte ändå sina spår. det märkte jag när jag sedan träffade person nummer två.

person nummer två. kommer alltid vara nummer ett för mig. hur knasigt det än lät. då menar jag inte person nummer ett. utan bara nummer ett över allting. för det var precis vad du var, över allting. du var allt och lite till. du förstod mig som ingen annan. och du var min bästa vän. det kommer du alltid att vara. var du än är. men det du gjorde har satt sina spår. väldiga spår. och det har fortfarande inte gått så lång tid. så jag förväntar mig inte att jag ska må bra nu. men jag vill kunna ta steget vidare och lita på folk. vilket du har gjort det svårt för mig att göra. jag har dragit mig tillbaka en del. visst att jag var blyg innan detta. men nu är det snäppet värre och jag skulle istället kalla det osäker. för det är nog vad jag är. osäker på att vara fel, vilket man inte kan vara, för det finns inga rätt och fel. men ändå så är det något. som jag inte riktigt själv kan sätta fingret på. men jag håller hellre käften om saker, hur rätt jag egentligen vet att jag har. jag hoppas snart att denna tiden är över. då jag kan försöka leva som jag gjorde innan .. men du kommer ständigt finnas i mina tankar.

person nummer tre. hm, vet inte riktigt hur jag ska beskriva dig. men att du just kom till då du gjorde. var nog inte det bästa. för det gjorde inte saker och ting bättre kan jag be och få tala om. tvärtom. och jag kan säga att jag trodde på VARENDA ord du sa. vilket var idiotiskt av mig. för det var ingenting. eller rättare sagt jag var ingenting för dig. och nu försöker jag intala mig själv att du är ingenting för mig. vilket är svårt. för dom orden är fortfarande svåra att skrapa bort för tankarna. drömmer ofta om dig. men du kom där och försvann lika fort. folk som du kallas typ, hm, svin? och det kom inte så lämpligt i mitt liv. tråkigt nog. men det kan man ju inte heller alltid veta. och du har fortfarande inte lämnat mina tankar . och ibland försöker intala mig de mest dumma saker om dig . vilket inte hjälper ett dugg.

ja, allt detta, vilket inte alla förstår. vilket kanske inte är meningen heller. men ni kanske ändå. äh. ja iaf, drar jag mig tillbaka, avbokar våra möten, skiter i allt ibland. så är det bara för att jag försöker hitta mig själv igen. jag försöker hitta tillbaka där jag var förut. och utan hjälp tar det lite tid. men ni hjälper mig. bara genom att vara där. inte säga för mkt och inte för lite. inte göra för mkt och inte heller där för lite. men jag är osäker på mig själv, jag kan ibland hata mig själv. jag kan ibland också älska mig själv, vissa få stunder. vilket inte är allt för ofta. men jag kommer stå på mina egna ben igen, snart. jag ska bara finna något som kan få mig att tro på livet igen. för det finns inte just nu. och ta nu inte åt er mina vänner. för det är inte så jag menar. meningen med livet har jag och hm, någon kommit på, att det är ju kärleken. kärleken till olika saker men mest av allt kärleken till den som du ska leva resten av ditt liv med. din man, din hustru, what ever.

så för att avsluta det här flummandet som kankse inte så många förstår men som jag grubblar en massa över, vilket är livets mening och varför inte jag kan finna den. men jag försöker intala mig själv att den kommer.

så släpp mig nu.