sabiina.

det händer mig inget. aldrig. lita på mitt ord.

men det är fortfarande en sån där nere period. jag vet inte vart jag ska ta vägen. gråter allt för mkt. och ja, jag vet att ni finns där, jag kan ringa och ni kan komma och ta hand om mig. jag vet det. och jag är jätte tacksam för det. men jag känner nog bara för att lägga mig under täcket. kanske sitta här och knappa lite. lyssna på lite musik, lite deppig iofs. men jag gillar det för stunden. det är inte det att jag inte är glad för att ni finns där. men ibland så orkar man inte prata. det finns liksom inte så mkt att säga. utan det bara blir såhär. och det kommer gå över. eller inte gå över. men man lär sig hantera det på ett annat sätt. man kommer på saker som kanske hjälper en att tänka på något annat för en liten stund. tekniken jag använder nu, att hålla inne allt och allt kommer på en gång sen, då jag inte kan hålla tillbaka eller ngt sånt är kanske  inte så bra. men jag klarar mig. mer än bra. för att ni finns här. det räcker att jag vet det. för det stärker mig tillräckligt mkt. vill jag prata så kommer jag, jag lovar . vill jag att ni ska komma till mig, ringer jag er . eller kanske till och med dyker upp hos er om jag har någon ork och energi till att förflytta mig en längre väg än från datan till sängen.

jag ska ta tag i allt nu. jag håller på. så det blir bättre.

--

idag, film med tanja (: myspys. hoppas på en massa skratt !