sabiina.

idag är en sån där dum nere dag . vilket vi hatar . kroppen vill liksom ingenting. den bara är där . och blir bara tyngre och tyngre. man orkar mindre och mindre. man vill liksom bara ligga nerbäddad under täcket. ligga där och sakna någon som förstår en. för det finns inte. vart finns allt normalt folk i denna världen. någon som vill leva som jag och samtidigt förstå när jag har mina sånna här dagar.

förklaringen jag gav till momme förra veckan. på hur jag kände det. den var så bäst. jag fick ut allt på precis rätt sätt. det var helt sjukt. jag var själv så chockad. men det kändes så skönt efteråt. det var som en sten släpptes från hjärtat, men nej inte hjärtat, bara kroppen liksom. minns inte riktigt hur jag sa det nu .. hade inte skrivit det här nu ändå. för det finns folk som inte förstår . så blir det bara fel .


igår var en jävligt kul kväll. blidde sjukt full. vilket kanske inte var så bra. snackade en massa. träffa krisse gamla jobbekompis. sen så var jag igång. grät en massa. /: gick hem med micka och någon konstigt typ. satt sen här och deppa en massa. sen kom marcus hit och så kollade vi på fettosarna på tv (: hehe .. sen kunde jag till slut somna.

--

nu blir det donkan ! :D