sabiina.

vad ska jag säga ? jag är sjukt trött på att vara sjuk. förkyld som attan, hosta, ont i halsen, helt matt i min kropp sen urinvägsinfektion på det. nej jag mår ju inte bra precis. jag är så sjukt trött på detta. jag vill verkligen inte mer. jag tar tabletter och vitaminer, jag har tränat vad jag kunnat, men jag hinner ju bli sjuk igen innan jag får ta tag i det på riktigt, hur ska jag kunna förbättre något immunförsvar här och slippa vara sjuk. detta är ju en enda stor ond cirkel. åh. jag orkar inte göra någonting ju. jag missar min provjobbning för en fucking förkylning som håller på att ta dö på mig. jag har druckit grönt te, multivitaminer, tagit kosttillskot, druckit vatten med citron, ätit apelsiner. vilat mig.. vad mer kan jag göra ? jag är så arg, för jag inte bara kan bli av med detta och ta tag i saker, få tillbaka min ork och bli frisk. visst det är sånna här tider nu, alla är sjuka. men jag har fan nästan varit sjuk konstant sen jag kom hem, det är två månader sen idag..

trots allt detta, som verkligen inte hjälper mig att hitta i min vilsna och rädda värld. ovanpå allt det sjuka, så oroa jag mig för en massa annat. vilket kankse inte gör det bättre när jag sitter och följer greys dagarna i ända. inbillar man sig en massa ;P sån är jag. men jag kan säga att det har jag nu är ingen inbillning, då hade jag inte legat nerbäddad i sängen och jag hade absolut inte flyttat min provjobbning. men åter till det andra.. fortfarande vilse och rädd. men kan man vara något annat i denna värld ? vissa dagar tycker jag att livet är hopplöst och meningslöst. vissa dagar inte. men dom dagarna tror jag inte mer på något annat heller. jag bara försöker mer. och planerare som jag är får planerna härs och tvärs i huvud på mig, kanske lite för mkt planerande. men det är sån jag är. det är så mitt huvud fungerar. punktar upp saker jag ska göra, missar jag någon beror på hur stor och viktig den är för mig, men då rasar allt. då rasar allt det där jag byggt upp i mitt huvud och som jag skulle följa. då föll jag av väggen, jag körde av vägen, jag ramla ner för stupet, ja allt det där. tillbaka på ruta ett och bygga upp allting igen.. men vart ska jag börja denna gången för att det ska fungera ? vad ska jag kanske lägga till i listan som saknas ? vad ska jag ta bort ? vad var det som orsakde raset ? vad orkade inte min kropp med ? vad var det jag misslyckades med ?

mina tankar och idéer är många. för många och för stora. jag tror inte på mig själv. vilket gör att ger fan i att ta tag i alla idéer. jag litar inte på mig själv. jag vet inte ens vem jag själv är ? hur lär man känna sig själv. går på dejt ? går jag för snabbt fram med allt med göteborg ? borde jag stanna upp och ta tag i andra saker först ? samtidigt som jag känner att detta måste vara rätt tillfälle, jag måste ta chansen när den kommer. vilket den har gjort nu. men tänk om det är fel ? tänk om jag får jobbet, flyttar och allt skiter sig. jag får packa ihop allt igen och flytta hem och har återigen inget jobb. har jag misslyckats igen då ?


men om jag då istället skulle sumpa chansen. det händer inget. jag stannar kvar i helsingborg. jag har min trygghet här. ingen spänning alls. inget nytt folk, inga nya platser att utforska. jag låter bara allting vara som det alltid har varit. vad lär jag mig av det ? vart någonstans kommer det att ta mig ? hur kommer jag att kunna utvecklas här. när jag känner nu att jag är så fast och stilla som man bara kan vara på en punkt i livet. jag kommer ingenstans hur mkt jag än försöker. det är en stor kris runt om i världen som kanske har en liten del i detta. man kommer ingenstans utan pengar och jobb, vilket det är ont om nu. för alla. jag överlever det här. det gör jag, eller hur? jag fixar det här. jag tar mig upp och ur det här. jag hittar min grej att leva för, precis som alla andra runt omkring mig ? för det är lite så det känns. alla andra kommer någonstans, men inte jag. alla andra har sin  grej att leva för, men inte jag. är jag misslyckad ?



långt och tråkig inlägg. men skönt som attan var det att skriva.

ständigt i mina tankar..