sabiina.

nagonstans mots man. man kanske mots igenom vanner, pa internet, utomlands, ute eller sa kanske man bara stoter pa varandra pa stan. nagonstans hittar man varandra.

forsta tiden spenderar man mer och mer tid med varandra for att lara kanna varandra. man skrattar, man saknar, man kanner att man mar bra. man delar asikter, man overraskar varandra och man gor varandra lyckliga.

man ar tillsammans, man delar allt. man litar pa varandra. man far varandra att mara. man delar sina problem och man loser dom tillsammans. man blir en familj. man lar kanna varandras vanner och familj. man lar sig av varandra och man blir en person.

man planerar en framtid. man uppnar sina mal. man skapar nya. men framfor allt foljer man sitt hjarta.

onsketankande, eller hur?

med allt det ar du lyckligast i varlden.


--

jag ligger hur sjuk som helst, kan knappt rora mig och jag begar en sak, att fa hora din rost. och du kan inte ens anstranga dig lite. jag ska inte ens behova be dig. mar jag daligt ska du bry dig.

jag har varit ganska nere nu ett tag under resan. jag kanner att vi har haft for mkt motgangar. bland annat har min kamera blivit stulen och regnet oser ner mer an vad solen skiner. vi kom till bali for nagra dagar sen och har ar det typ bara fest som galler. vilket det blivit valdigt mkt av. vilket har hjalpt mig upp till toppen igen. jag behovde bara traffa lite nytt folk. fa hora lite sota snalla kommentarer. fa lite karlek liksom. aven om folket kankse supit sig fulla och inte menar allt som sager, sa bryr mig inte sa mkt om det. blev presenterad som en killes fastmo en hel kvall, det var ganska gulligt (: och man ar balis star osv. hehe.. jag behover lite fina kommentarer helt enkelt. aven om man kanner saknaden fran mamm och pappa som ringer nastan varje dag. om tio dagar sa kommer jag och fa traffa liselotten och karro, fa en massa karleksfyllda varma kramar. kanna mig saknad och omtyckt. det ar vad jag behover for att klara denna resa..

nu blir det fest.

pusshej.