sabiina.

kan man åka dit ? vill inte vara här mer. vill tillbaka till när vi gick i skolan, tillbaka till när kristoffer fanns. tillbaka till när allt var bra.  nu sitter jag här och gråter igen. läste mickas blogg, det fick tårarna att falla direkt. varför, varför, varför. kommer alltid minnas den kvällen som igår. ett samtal som jag förstod var det sista. mina sista ord till dig var inga bra. jag sa inte ens att jag älskade dig. jag trodde direkt på det du sa och kunde inget göra. jag har nog aldrig varit så hysterisk och inte vetat vad jag skulle ta vägen innan. jag skrek, jag sprang och jag slog omkring mig. men det hjälpte inte. jag gjorde allt jag kunde men ändå gjorde jag ingenting. ingenting leder till ingenting. det är precis vad allt är nu, ingenting. mitt liv är ingenting. ingenting utan dig. mitt livs västa vän. kommer aldrig finnas någon som kommer förstå mig lika bra som du gjorde. ingen som kommer hålla av mig så mycket. ingen som kommer finnas där som du gjorde. du går inte jämföra med någon, för du är bättre än bäst och det kan ingen ta ifrån dig. så ledsen för att jag inte sa det till dig och visa att det var så. hade det förändrat något ? hade du funnit här nu då ? åh, jag skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbaka. jag skulle byta bort mitt liv, mot ditt. bara för att se alla andra glada igen. åh, VARFÖR ?! för helvete VARFÖR ?!  VARFÖR gjorde du såhär ?

livets svåra gåta.


jag som var glad innan idag. jag som flamsade runder så på jobb idag och verkligen hade kul. det höll inte länge. och idag ska man ta till med drickan igen för att dölja smärtan. gött !

hejdå.