sabiina.

om någon bara kunde spränga hela världen i bitar så jag slapp det här helvetet ! för det är precis vad det är. ett rent jävla helvete. som vi alla lever i . vi försöker dölja det med ett falskt leende på läpparna ibland. men det lurar ingen . det är inte det att vi försöker hitta något som gör oss glada. för det finns inte. vi har redan gett upp . det finns inget hopp. det finns ingen tro på detta liv längre. allt är som en groda utan ben, hopplöst !

jag trodde på det ett tag. jag tänkte alla andra gör så stora saker och reser och har sig. vet vad dom vill med sina liv. pluggar och arbetar. har sina käraste och sina vänner. har något att leva för och är glada. jag trodde verkligen att det var verkligt. men det är det inte . det är bara en falsk jävla fasad för att klara sig igenom detta helvetet. den som jag började leta efter men som jag insåg var förjäves. finns ingen som helst meningen med det.

jag har alltid varit en person som tänkt på andra före mig själv. tro det eller inte. men jag vet att jag är sån. och jag har verkligen försökt den här gången också. men det är ju för fan inget som händer. det är ingen som hör vad jag säger, ingen som ser vad jag gör, ingen som bryr sig över huvudtaget. jag vill bara få den här världen att fungera igen. men det är ingen som ger mig chansen. det är ingen som vill.


tänkte innan när jag satt i bilen på väg för att hämta mamsen, att jag ska göra något stort med mitt liv. något som får folk att komma ihåg mig. inte som gör mig känd. men något äh, jag vet inte. men fick bara tanken. helst något som skulle hjälpa någon eller några. men nej, ville bara lyckas med något här i livet. bara en liten enda sak.

jag och mitt svamlande flumm. just nu vet jag ingenting. bara att jag är sjukt less på denna värld och jag orkar inte  gråta över allt detta mer. jag orkar det inte. allt detta skit som uppstår hjälper mig inte att gå vidare från allt gamalt.

det är mindre än en månad tills jag åker till thailand. det ska bli sjukt skönt att komma härifrån. men samtidigit vet jag att allt kommer vara desamma här när jag kommer hem. vilket är sorgligt. men verkligt. jag behöver förändring men den tycks aldrig komma.

min ork bara försvinner mer och mer .

älskar dig K , jag vet att du är med mig. alltid. det är nog det enda hopp jag har kvar . du (:
efter regnet kommer solsken .. dig tror jag på .