sabiina.

att världen är liten det vet vi alla. den är ju inte liten så. jämfört med oss. men tänk ju fler vi blir på jorden desto mindre yta får var människa att leva på. visst vi sprider ut oss lite här och där. åker till världens olika plaster och försöker finna rätt plats för oss. men finns det en sån för oss alla ?

skulle ut och springa idag. vilket det inte blidde något av. vaknade av ett sms cirka tjugo över sex, lyckades till slut somna om och vaknade av ett till cirka en timme senare, ett till efter en halvtimme och ytterligare ett efter ytterligare en timme. så min kropp var alldeles för trött för att springa. tråkigt nog. och nej, jag hade inget ljud på mobilen, men vaknar av vibrationen.

det finns en del människor som påverkas sjukt mkt av andra, sen finns det dom som bara påverkas en liten bit och dom som inte påverkas ett dugg. den sista delen tror jag inte ens på. den finns inte. men ändå. vi kan låtsas att den finns. saken jag ville komma till är. filk som så fort dom är i någon annan sällskap ändrar på sig själv, inte vågar vara sig själva, försöker imponera på folk osv . jag tror visst att  man kan ändra på sig omedvetet, beroende på vad man är i för slags sällskap. det är ju helt naturligt. men det här med att säga och göra saker för att imponera förstår jag inte poängen med. är det också en omedveten handling ? en extrem sådan. nej, inte extrem, det var lite och ta i. men ja, det är mkt man inte förstår här i livet. men den största frågan här i livet, hur fungerar människan ?

idag, kanske ett besök från my, sen sova tidigt och om jag inte blir väckt eller har svårt för att sova i natt, så blir det kanske en joggingtur imorgon istället. men jag tror mkt lite på det. även om jag skulle behöva det.

lite friends nu, sen room service (:

byebye.

som sanden i timglaset så passerar dagarna i våra liv (?) (: