vi fick sen en flipp att vi skulle åka till härliga hem. det gjorde vi, sen började det ösregna. och nu är jag hemma. tack för en mysig bu och bä dag micka och förlåt om jag är i min egna lilla värld och inte säger så mkt. jag hoppas det är ok att jag bara är nu, för jag kan inget annat än att bara vara.
när jag kom hem kom jag inte ens ihåg koden till larmet, jag kommer inte ens ihåg när jag larma av eller på sist. jag har inte varit hemma på hur länge som helst. det är så mkt som jag saknar redan. jag hittar saker som "vi" behövde, jag tänkte köpa fudge till dig, för jag visste att du behövde det. jag tänker hela tiden ringa och berätta saker eller fråga saker. men det känns inte rätt längre. jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig om jag ska vara ärlig. jag får väl försöka se något postivit med det, jag kan bita på mina läppar hur mkt som helst, jag kan pilla i mitt ansikte hur mkt jag vill, jag kan ligga och läsa och ha lampan tänd hur länge som helst.. äh, det är ju bara skit saker som jag klarar mig så mkt bättre utan än utan dig.
och nej, det är inte ditt fel.
0