sabiina.

jag är helt knas. så fort det knackar på dörren eller ngt så tror jag att du ska komma och överraska mig med att komma tillbaka. jag måste sluta tänka så. jag måste verkligen. för mitt eget bästa. för att jag inte ska dränka mig själv igen. det tar sån kraft att komma tillbaka igen.

jag tror att jag får tolka inget svar som ett nej. försöka. även om hoppet aldrig kommer att lämna mig. jag hade det underbart med dig, för att du är en underbar människa. jag kommer minnas allt med glädje och glömma bort allt det sista som gjorde slutet på det vi hade. vi har inte många minnen, vi har inte spenderat så mkt tid tillsammans, men dom få dagarna och dom få minnen som vi fick de är starka nog för mig, det var dom jag ville ha fler av och bygga min framtid på. det var dom jag trivdes med, dom jag mådde bra av och som gjorde mig glad. det kommer ta tid tills jag är där igen. som nu känns som aldrig.


jag har inte gett upp.


nu har du ätit upp mig, för nu finns jag inte kvar.