sabiina.

jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände. det gör jag aldrig. det gör ont att veta att det bara är jag som vill kämpa för oss. två-tre dagar som inte var som alla andra dagar vi har haft tillsammans kan inte spela så stor roll. det lär man sig av och går vidare. det har man kvar i bagaget och tänker tillbaka på som så här gör vi inte igen.

jag ligger och gråter, skakar på huvudet. jag tänker hela tiden att detta har inte hänt. det gick inget vidare på jobb idag. jag satt lutad på frysen bak i köket, grät, frös och försökte få något slags grep om vad som hänt, men det går inte in i huvudet. för du fick mig att må bra, du gjorde mig glad.

bara efter att ha hört din röst tre sekunder, så slutade jag gråta. jag kunde nästan få fram ett leende.


det är med dig jag vill vara.