sabiina.

jag vet inte vad jag ska skriva. jag vet inte riktigt vad jag känner. eller jag vet vad jag känner men jag kan inte riktigt beskriva det med ord. jag är sjukt nere idag. jag känner mig sjukt ensam som vanligt. inte ens kiwi är min vän idag. jag skulle kunna slänga ut henne från balkongen så trött jag är på henne just nu. jag har bara skällt på henne hela tiden jag varit hemma. hon har rivit ut allting från min garderob, hon river sönder min soffa, springer runt mina fötter så fort jag ska gå ut i köket så jag nästan snubblar över henne och sen håller hon på och slå sönder fönsterna. jag tycker så synd om mina grannar som får stå ut med allt oväsen hon för. funderar på att höra om mamma och pappa kan ha henne några dagar. så jag kan få andas ut och framför allt få sova i lugn och ro. jag skulle sakna henne, allt det där mysiga som hon kan få för sig att göra, som att möta mig vid dörren varje gång jag kommer hem, när hon vill kela och trycker upp sig i knät på mig och skiter i om hon är ivägen för något annat. som när hon rullar runt på golvet och vill bli kliad på magen, när hon sitter på köksbordet och bara kollar på när jag diskar eller lagar mat. hon kan vara söt om hon vill.

funderar starkt på att bara ringa och fråga om någon vill ta mitt pass imorgon, det är bara fyra timmar. men samtidigt vill jag inte det. för jag vill ha alla timmar jag kan få. men jag har ingen lust att gå till jobb, ingen lust att sätta foten utanför min lägenhet överhuvudtaget, ingen lust till att prata med någon eller träffa någon. jag vill bara bädda ner mig och gömma mig under täcket en hel dag. bara skit i allt. det kommer inte göra någonting bättre. men jag behöver sånna dagar.


ligger nerbäddad nu. har inte borstat tänderna, inte ens tagit av mig kläderna. jag orkar inte. jag vill inte. jag bryr mig inte.


gonatt.