sabiina.

i wanna free fall out into nothing
im gonna leave this world for a while

det är det jag väntar på. att slutet på filmen ska komma. som sandra skriver. vi hoppas på filmslutet. att han ska komma springandes på perrongen, han ska knacka på dörren och komma tillbaka och inse. just nu önskar jag att mitt liv var en film, så vet jag att det kommer sluta bra iaf. någon gång gör det väl förhoppningsvis det ändå. men just nu så känns ju allting så hopplöst, meningslöst och tråkigt. det är allt jag kan göra, hoppas.

jag har aldrig träffat en ärligare kille, jag har nästan gett upp att jag någonsin kommer kunna lita på någon till hundra procent, för det är så många i mitt liv som har svikit mig på olika sätt, det gör det svårt att tro på att det finns någon där ute som inte skulle göra det. men jag lita på dig, mer än jag har gjort med någon annan på hur länge som helst. du är helt underbar rakt igenom, trots dina nattliga ovanor så tycker jag om dig. jag sover hellre med dom än utan dig. hur irriterad jag än varit på dom, som egentligen bara har berott på sömnlösheten. jag är lätt irriterad, det är min ovana. jag har fler, jag lovar. men dom hade du upptäckt själv.


jag och sandra fortsätter att hoppas på filmslutet, just för att vi är mänskliga inte patetiska.


jag saknar dig.

jag är inte bra på att tänka positivt. inte alls. jag kan inte se framåt nu. jag ser bara det som varit. det som har varit bra. vilket gör mig så ledsen, för det var ju så bra. och det var så jag ville ha det. det var det som gjorde mig lycklig. det var det som skulle få mig att bli bra på att tänka positivt. precis som du.


nu galer dom om mat där uppe. finns matlusten ? nej! men jag vet hur det blivit förr, så det är bara försöka fortsätta leva som vanligt. hur trögt det än går.



för att säga ngt annat kul, jag som just nu är ett blocket fan, var inne precis och kollade runder lite. hittade en annons med rubriken "äkta kopior", kan någon tala om för mig hur något äkta kan vara en kopia och tvärtom? trög ju.

att det kan göra ont efter en sån här sak känns egentligen så konstigt. man kan känna sig tom, men att tomheten orsakar smärta känns inte så realistiskt. men så är det och jag vet inte vart jag ska bli av.

jag vill inte ge upp och då ger jag inte upp. men samtidigt går det ju inte försöka övertala någon som redan har bestämt sig. det känns ju ganska meningslöst. jag vet inte om det är där jag är nu. och jag bara övergår till att vara en jobbig jävel från den kämpen jag vill vara.

jag vet att jag behöver dig i mitt liv. jag vet att jag tycker om dig oehört mkt. jag vet att du skulle lära mig allt det där jag behöver lära mig. du skulle lära mig att våga. du skulle lära mig att tycka om livet som jag borde göra. du skulle göra mig lycklig. alla mina "dåliga" dagar skulle bli färre för var dag som vi spenderade tillsammans. till slut skulle mitt liv bestå av tro, hopp och MASSOR av kärlek, till dig och till livet.


önsketänkande, eller hur..


imorgon åker sara iväg, jag hade också velat åka med.

det är mitt motto. jag har det på min arm för att påminna mig, jag har det runt min hals för att påminna mig. om att inte ge upp och kämpa vidare, för detta är vad jag ska ha när jag är framme. då kan jag sluta kämpa, då kan jag slappna av och känna att jag iaf lyckats. just nu går det inget vidare. för när allt rasar, så tappar jag allt och det är dags att börja om igen.

jag vet att vi är/var två om det här. jag hade gett det en chans till. förutom känslan där inne som säger att detta inte är rätt, så poppa det upp ett nytt idag.



att älska är att riskera att bli avvisad
att leva är att riskera att dö.
att hoppas är att riskera förtvivlan.
att försöka är att riskera att misslyckas.
men vi måste riskera, bara den som tar risker är fri,
för det största risken av allt, är att inte riskera någonting.



nu är det jobb som gäller, sen är det fika med tjejerna.

save me and i will save you.

jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände. det gör jag aldrig. det gör ont att veta att det bara är jag som vill kämpa för oss. två-tre dagar som inte var som alla andra dagar vi har haft tillsammans kan inte spela så stor roll. det lär man sig av och går vidare. det har man kvar i bagaget och tänker tillbaka på som så här gör vi inte igen.

jag ligger och gråter, skakar på huvudet. jag tänker hela tiden att detta har inte hänt. det gick inget vidare på jobb idag. jag satt lutad på frysen bak i köket, grät, frös och försökte få något slags grep om vad som hänt, men det går inte in i huvudet. för du fick mig att må bra, du gjorde mig glad.

bara efter att ha hört din röst tre sekunder, så slutade jag gråta. jag kunde nästan få fram ett leende.


det är med dig jag vill vara.

jag kommer inte kunna hålla mig ifrån bloggen. verkligen inte. det är nu jag behöver den. och dig.

jag har så mkt tankar som surrar runt i huvudet och jag förstår fortfarande inte hur det kunde sluta så. hur du faktiskt bara gav upp.

detta känns inte rätt någonstans.

komma in på facebook och se att det står singel istället för in a relationship var så konstigt, att bilden på oss är borta. allting gick så fort. du var här igår. jag pussa på dig innan du gick på bussen. och nu sitter jag här, tårarna rullar ner för mina kinder konstant. jag vet inte vart jag ska bli av..

oftast är det när jag har något dåligt som har hänt som jag skriver av mig. eller det är då jag verkligen har något att skriva om, något som behöver komma ut, lätta på hjärtat lite. just nu är den en sån situation, jag hatar det varje gång. denna gången kommer jag lägga ner bloggen ett tag. varför vet jag inte. för den räddar mig oftast när jag har någonstans att få ut allt.

den underbaraste människan som finns har lämnat mitt liv idag. och jag förstår det fortfarande inte. jag hoppas på att jag sitter här och skriver i sömnen. att jag snart vaknar upp ur en hemsk dröm och ligger bredvid min fina pojkvän. men så är inte fallet. och det gör så ont. varför är det när allt är borta som man inser hur mkt det betyder. vi har bara tillbringat två månader tillsammans och mesta av den tiden på distans. vilket tar väldigt hårt på en. det är grymt jobbigt. men det är ingenting emot detta. smärtan och tomheten. när man inser att jag kommer inte få krama, pussa, mysa, sova bredvid, vakna upp bredvid, alla gonattsamtal, söta sms, underbara röstmeddelande, pirr i magen med dig mer. vi var grymt olika, det insåg vi denna veckan. men vi kunde mötts på vägen. enligt mig skulle vi inte ge upp här. vi skulle kämpat vidare.

min kropp mår inte bra. det har den inte gjort de senaste tre åren. jag är svår att handskas med. man måste ha tålamod. som jag nu undrar om någon någonsin kommer stå ut med, jag har haft världen mest förstående, positiva och underbaraste pojkvän, om inte han gör det, vem kommer då göra det? jag har svårt för att släppa in någon i min bubbla. ja, den är svår att komma in i, men går väldigt lätt sönder. jag är rädd och osäker, det kommer jag fortsätta vara till någon bevisar att jag har något att tro och hoppas på i denna världen, vilket ingen har lyckats med hitills. jag vill så gärna tro och ge allting en chans, för att jag någon gång måste, för annars kommer jag stå kvar på samma ruta om tjugo år, vilket jag inte vill. men så fort jag vågar ta nästa steg, så försöker mitt huvud hitta fel och saker som får mig att tvivla, för att jag tror inte att det finns något bra för mig i denna världen. när det väl kommer så vänder jag på det och förstör för mig själv. och för det bra.

på bara två månader har du gett mig så mkt. jag hade hoppats på så mkt mer. jag trodde på dig. jag trodde på något konstigt sätt att du var den som skulle se mig, förstå mig och framförallt stå ut med allt konstigt jag får för mig. så att jag kunde ge dig allt du ville ha, allting du behövde och förstå dig som den du är.

min värld har rasat samman. och jag hoppas fortfarande att du ska inse att det ska vara vi. jag vill ge det en chans till. för jag vet att vi kan. jag vet att det bra överväger det dåliga. jag kan inte andas, jag mår illa och kan inte sluta gråta. jag klarar  inte sånt här.


jag tycker om dig.

skitskitskitskitskitskit.

gå och dö.


skitskitskitskit.


varför ?

ja, älskling kom tidigare och överraskade mig, där av min frånvaro. det lär fortsätta så ;P återkommer när han farit hem igen.

har nästan precis vaknat, super hungrig var jag, det var jag redan när jag gick och la mig. åt på haket vid fem tiden igår, sen blev det cola och en super liten bit macka på jobb. men man är inte hungrig klockan två på natten, speciellt inte med magen full med cola ;P

nu måste jag hoppa in i duschen så jag är färdig när mia kommer vid halv fem. sen får ni vad vi ska pyssla med. ska försöka ta lite mer bilder idag. jag har blivit super kass på det,  kameran ligger alltid i väskan, men den glöms bort /: stackars kamera!


PAAAAAARTY!!

nu ska jag ge mig iväg till jobb. jobbar hela natten, jippi!! ;P imorgon blire feeest .. weh!

 

varför finns inte dessa underbara armbanden att köpa i sverige?

eller gör dom det ?

 

serva me serva bote

 

självklart vill jag också ha en matchande ring

 

visst att alla har dessa, men det är klart, dom är ju sååå fina!

(:

jag är omringad av lådor, mina hyllor, fönsterkarmar och byråer är tomma. ah! det är en månad kvar ändå har jag typ packat allt ;P hehe. jag kan inte hindra mig själv. jag vill bara flytta nu ju! nu har jag packat ner alla mina kläder, förutom dom jag använder mest, typ en låda kvar i min byråå och lite på min klädstång (:


nu kollar jag på americas best dance crew (:

det är fredag, vilket betyder många saker, men det som är viktigaste för mig, är att det bara är tre dagar kvar till älskling kommer (: ahhhhh !! hihi..

idag ska jag packa lite tänkte jag. om jag kan hitta fler tomma lådor här hemma, vilket jag har för mig att här ska vara. ska packa ner mina kläder hade jag tänkt. sen är det inte så mkt mer som ska packas ner eller det är det säkert, sånt som jag inte tänker på ;P


nu ska jag äta upp det sista av min frulle, sen sätter jag igång (:


byebyeäppelpaj.




<3

nu är det dags att bädda ner sig och säga godnatt. lägga mig och läsa ngt kanske. då klockan inte är så mkt för mig ;P imorgon börjar man inte förens 20.00.

gonatt.

precis hemkommen från stan. först lite ärende med cindy och em, sen mötte vi upp resten av gänget på sub (: drog vidare till asien garden och slängde fram häftet med kuponger, här beställdes det mat! ;D haha.. massa mätt är jag nu iaf, mamma som planerat att göra wok här hemma, kanske om några timmar, men icke nu!

fick även med mig hem en påse från lindex. en sammetsklänning och en sammetskjol rikare! (: weh! i love shopping. måste passa på med lite små köp innan jag förstår att det är allvar nu och att jag behöver pengarna till flytten. sista köpet denna månaden, tur vi inte har så långt kvar (: hihi..

nu ska jag fixa lite med dator, lägga över bilder osv.

förra året firade jag inte jul hemma, vilket jag tyckte var skönt, av många anledningar. jag slapp julstöket hemma, jag behövde inte slösa pengar och tid på att springa och leta julklappar till alla, vilket jag iofs tycker är kul. sen fick jag ju värme och sol i några månader i stället och det är väl bättre än slask och kyla här hemma ;P

men detta året vill jag vara hemma, jag vill äta julmat med släkten, öppna julklapparna från nära och kära. jag sa att inget julpynt och grejs i min lägenhet. jag håller fast vid att jag inte ska ha någon gran, den ta för stor plats och kommer inte få vara ifred från kiwi ;P men jag längtar efter att få pynta den på mitt sätt, diskret men ändå mysigt (:

om en månad bor jag i min egna lägenhet, det ska bli så kul (: längtar massa.