miles from where you are.

ja, som tanja också skriver, den onda cirklen fortsätter gå runt. och den trista vardagen är precis den samma som den var för .. hm, något år sen. jag har jobbat hela veckan. det har inte funnits så mkt ork till något annat. tar lite tid att ställa om sig från att ha gått upp tolv-ett på dagen till klockan sju på morgonen ;P men det är skönt ändå. men jag vill inte sitta och packa ner och sånt på ett lager. jag vill vidare. jag vill hålla på med något som intresserar mig. som jag blir glad av. som jag kan komma hem och tänka att jag verkligen har tagit ett steg frammåt. jag vill att mina dagar ska kännas meningsfulla. visst dagarna där ger mig pengar, men varför ska allt i denna världen handla om pengar. hade jag fått ett jobb där jag spenderar mina dagar, ha kul, lär mig något nytt och kommer hem med ett leende på läpparna. då skulle jag kunna jobba gratis ! vilket inte skulle funka i längden, för jag måste ju ha en liten slant att leva på. men ni förstår själva grejen.

jag har varit arbetslös i cirka ett halvår. jag bara längtade efter att komma tillbaka till en normal vardag igen. och inte slösa bort den på att ligga och sova halva dagen och sen sitta resten av dagen vid datorn eller framför tvn och följa kassa serier, som jag näst intill blivit beroende av att titta på ;P . nu dök det upp jobb, jag fick jobb som värdinna på citykliniken, vilket sker nästa vecka och nästa vecka efter det. kul tänkte jag (: pengar ! (nu är vi där igen) pappa ringer samma dag. du ska jobba imorgon, ska jag ? det skulle jag . så i fredes började jag jobba på papsens jobb och hjälpa till med lite etiketter som blivit fel. det dög, det är inget jobbigt, men URTRIST ! hjälp mig ! och min kära kollega hade gärna fått borsta tänderna typ väldigt många gånger så jag slapp den här lukten rakt i ansiktet och tanken i huvudet, "SNÄLLA SLUTA ANDAS !" . men ja, nu är det klart iaf. en ledig dag imorgon, sen helg, sen på det igen. men som tur inte på samma ställe. även om jag inte är så jätte sugen på detta jobbet heller. men jag har inte så mkt val. jag kan inte sitta här hemma som en säckpotatis mer. det är absolut inte det att jag inte vill jobba. mer än gärna. men ja .. och hela den visan igen. trött på skitjobb och saker som inte ger mig ngt överhuvudtaget.

ge mig förändring ! bryt cirklen ! ta mig härifrån !

they say love lead the way, what if the love isn't there ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0