sabiina.

det är allt knasigt att saknad och kärleken till någon bara blir större och större, när denna människa inte längre finns kvar hos en. att man aldrig glömmer hur lång tid det än gått. att man inte kan förstå efter två och ett halvt år. och att man har dessa speciella dagar då det känns extra mkt i kroppen. då smärtan verkligen hugger till inom en. en obeskrivlig känsla, som jag önska att jag slapp känna och att istället du fanns kvar här hos mig. nu får jag istället leva och längta tills den dagen vi ses igen. min K.

min dag har varit lite sådär halft knas. jag gick upp ganska sent. tänkte ge mig iväg direkt till minneslunden. men det tog tid allting. rota i min lilla K-låda. lukta lite på hans tröja. som faktiskt fortfarande luktar som honom. åt lite frulle i lugn och ro till lite oprah. väntade in min syster som aldrig dök upp. gick till brunnen för att köpa blommor, coca och gifflar. gifflarna var inte riktigt planerade, men dom såg så goda ut där på hyllan. och det var dom också kan jag få tala om, inte en enda kvar i påsen. nu har det ju iofs gått ett antal timmar men ändå. det har varit en riktig onyttig-deppa-orkainte-dag idag. på bussen ner till stan fällde jag några tårar, helt fel plats och tid, men det gick inte hålla inne. kom ner till stan, hängde på sub typ en timme, umgicks med mia, lollobollo och sen kom wah också. mucho trevligt. jag kände mig faktiskt lite bättre.

jag och wah promenerade sedan bort till blomsterhandlen, då dom inte hade några fina blommor på brunnen. vilket man kanske inte ska förvänta sig heller. men men.. sen gick vi en runda in på gina och givetvis var jag tvungen att köpa en söt liten klänning. det är alltid så när man inte letar efter något speciellt eller inte har pengar som man hittar ngt. varför ? sen spatsera vi vidare på kulla, sen upp till frisyrmakarna. sen upp till lasarettet, sen bort till gamla tych där mamsen kom och hämta mig. sen blev det minneslunden. det blidde riktigt fint, band ihop mitt brev, en cola flaska och en bunte med röda tulpaner. och sen tände vi 22 ljus.

när jag kom hem satte jag igång att göra sjömansbiff. vilket är min favvorätt för er som inte visste. det kändes som om jag missa något då det inte smaka riktigt som det brukar, men fortfarande sjukt gott. (: sen har jag slappat framför tvn hela kvällen och nu ska jag faktiskt sova.

ibland kan man undra varför man hänger upp sig på småsaker, när det finns så mkt värre saker som kan krossa en totalt. från och med nu så är det en lite mer positiv sida som ska visas av mig, jag ska annorlunda på saker. jag ska försöka börja leva som sabina en gång gjorde . för första gången på länge blev jag kallad optimist idag, när hände det senast liksom ? jag som brukar komma med mina negativa kommentarer alltid. skräpning nu, jag har ju visat att jag kan nu iaf . om jag bara vill (:

bjuder på en bild också, då bloggen ser så tråkig ut utan ;P