sabiina.

att det kan göra ont efter en sån här sak känns egentligen så konstigt. man kan känna sig tom, men att tomheten orsakar smärta känns inte så realistiskt. men så är det och jag vet inte vart jag ska bli av.

jag vill inte ge upp och då ger jag inte upp. men samtidigt går det ju inte försöka övertala någon som redan har bestämt sig. det känns ju ganska meningslöst. jag vet inte om det är där jag är nu. och jag bara övergår till att vara en jobbig jävel från den kämpen jag vill vara.

jag vet att jag behöver dig i mitt liv. jag vet att jag tycker om dig oehört mkt. jag vet att du skulle lära mig allt det där jag behöver lära mig. du skulle lära mig att våga. du skulle lära mig att tycka om livet som jag borde göra. du skulle göra mig lycklig. alla mina "dåliga" dagar skulle bli färre för var dag som vi spenderade tillsammans. till slut skulle mitt liv bestå av tro, hopp och MASSOR av kärlek, till dig och till livet.


önsketänkande, eller hur..


imorgon åker sara iväg, jag hade också velat åka med.