sabiina.

jag är inte full, jag är bara grymt jävla trött på denna stan och alla människor. jag kommer aldrig förstå hur folk tänker. aldrig. eller är det bara jag som är knäpp och tänker sjukt annorlunda. jag är så trött på allting så jag vet inte vart jag ska bli av. att det händer en positiv sak bland tusen negativa. det pallar jag inte mer. det är alldeles för mkt skit hela tiden och jag vet inte vad jag ska säga eller göra åt det. jag kan inte säga eller göra ngt åt det. det stör mig något fruktansvärt. jag vet att jag måste våga mer och riskera att det kanske blir fel, för till slut kommer jag komma till något som jag vågar ta steget mot och det slutar bra. men jag pallar inte denna långa plågsamma vägen dit, jag gör verkligen inte det.

denna världen är verkligen på väg någonstans och det är inte mot något bra. låååångt ifrån. det är sorgligt. det är så fruktansvärt sorgligt. jag förstår inte var folk får sitt positiva tänkande ifrån. kan någon lära mig det här. för det finns inte i min värld. och allt jag möter gör det bara värre. har jag någonslags magnet inom mig som drar allt det negativa till sig. eller är bara jag negativ rakt igenom. jag orkar inte.


nu ska jag gå och lägga mig. imorgon ska jag inte göra ett skit. jag kommer inte svara i telefon, sms eller msn. inget alls. jag tänker bara vara med mig själv. och försöka fundera ut vad den här världen vill mig egentligen. för jag kan då inte se någon ljus framtid överhuvudtaget.

och jag mår bra. eller ja. jag menar ni behöver inte oroa er. för jag vet att det finns dom som gör det. men det är lugnt. jag har klarat mig hit, så jag kommer klara mig i forsättningen också, även om det ser jävligt svårt ut.

gonatt.