sabiina.

jag vet inte riktigt hur jag känner mig nu. jag är trött. irriterad. besviken. ledsen. arg. och i behov av förändring. jag hade ställt in mig på en sak nu och det var dumt av mig. jag kan inte begära ngt överhuvudtaget. inget alls. och det känns också lite jobbigt. och även om jag hade kunnat göra det, så hade jag inte klarat av att göra det. för jag är inte sån. men nu har vi kommit till den punkten där jag tror att det är nog. där jag tror att det är dags att släppa allting och gå vidare istället. för även om kontakten inte är enorm, långt ifrån. så tänker jag alldeles för mycket på detta. det tar allt för mycket på mig. ja, fortfarande! klart allting inte behöver vara förbi för alltid. men för denna gången. nästa gång, när du är på plats, inte innan, inte efter. då kan du höra av dig. men bara om du verkligen vill det. tills dess låter vi det bara va.


jag tror att jag håller på att bli sjuk. jag har sånt där ont i min kropp. sån där febrig ni vet. bådar inte gott. jag har två lediga dagar framför mig. som jag trodde jag hade planer för. men nu tänkte jag istället ta tag i min träning. för idag har det blivit en massa onyttigt. inte bra när man tar till med sånt. tröstätning är inge bra.

samtidigt som jag vill göra ngt med mitt liv. så orkar jag inte. jag vill få allt serverat på ett silverfat. varför inte liksom? jag är så lat och försoffad att jag inte orkar. jag försöker ju inte ens. jag måste verkligen tvinga mig till saker. jag har börjat bli beroende av alla dessa utgångar nu också, vilket inte är så bra heller. dyrt och icke bra!


nej, jag svamlar bara en massa. jag lägger ner nu.