sabiina. - don't look back.

livet är allt underligt. både på ett bra och dålig sätt. man börjar bli äldre och se annorlunda och framför allt mognare på saker och ting. vissa saker får en att inse att nu är det roliga över, det blir lite mer allvar i saker, vilket i vissa fall kan vara skönt. för man har växt ifrån dom här tramsiga sakerna. man kan äntligen beete sig vuxet utan att det faktiskt ses som fel. ändå har man bara levt ca en fjärde del av sitt liv, om man har tur, eller otur, beror på hur man ser det och framför allt hur man har det. men jag hoppas att dom flesta har den känslan av att dom vill leva tills dom blir gamla, och dör av att faktiskt livet tar slut på ett naturligt sätt. fråga mig inte vart jag vill komma med allt det här. för det vet jag knappt själv. det är bara tankar som snurrar runt i huvudet, för just nu är allting väldigt snurrigt. jag är inte direkt där jag vill vara just nu. och jag vet inte riktigt vart jag ska börja för att komma dit jag vill, jag är för rädd för att chansa, för rädd för att misslyckas. livet jag har är byggt på rutiner som håller mig uppe, rutiner som jag inte vågar bryta, för var hamnar jag då ?

jag saknar att ha tid och ork, att ha en fritid. att umgås med mina vänner. att dela. att ha kul. jag har det bra. jag har vänner, jag världens underbaraste pojkvän och den bästa familjen som finns. men ändå saknas ngnslags glädje till livet. som en avslappnad känsla. som man bara kan ha när allting är bra. man tänker hela tiden att allting bara är så länge, men det så länge har varat alldeles för länge nu. och ingen kan göra ngt åt det förutom jag själv, men vem ger mig orken och tiden. när man bara ger och ger och inte får ngt tillbaka..

tvåtusenelva. jag ska lära mig själv att uppskatta det jag har, litet som stort. jag ska ta mig dit jag vill hur svår vägen än är dit. jag ska inte låta ngn annan trycka ner mig eller påverka mig på något sätt. jag ska ge folk det som dom förtjänar och få tillbaka precis lika mkt. jag ska vara glad.

(försökte hitta ngn fin bild att fylla ut med, men det är fortfarande dåligt med det, tyvärr)

min vänner, min familj och min pojkvän, utan er hade jag inte varit någon alls, tack för att ni finns, älskar er.